Schäferns öron
Schäfer eller tysk vallhund är i stort mycket hälsosam och inte mer benägen att utveckla sjukdom än någon annan ras, ja friskare än många. Men det finns vissa tillstånd som tenderar att uppstå bland vissa raser oftare än andra. Öroninflammationer är ett typexempel.
Långörade raser råkar lätt ut för ett tillstånd som kallas Otitis Externa, en inflammation i yttre hörselgången. Det uppträder hos cirka 20% av hundarna från tid till annan. Det finns ett tiotal olika möjliga orsaker.
Vissa schäfrar är känsliga för vete eller majs i kosten vilket är en vanlig ingrediens i många kommersiella hundlivsmedel. Känslighet kan snabbt ge allergisk reaktion som yttrar sig på detta sätt – Otitis Externa.
Men även enkel ”mekanisk” retning kan uppmuntra öroninflammationer. Vatten i örat efter bad är en möjlighet. Även om schäfern skakar sitt huvud kraftigt kan en del vatten stanna inne i kanalen. Enstaka behandling med en 50/50 blandning av 5% ättika och vatten kan bidra till att förebygga detta.
Hår som fastnar i kanalen (då hunden skrapat eller krafsat sig där) kan skapa blockeringar och ge grunden för bakterietillväxt. Vax kan göra detsamma. I båda fallen gäller att hörselgången måste vara torr och bakteriefri. Det väsentliga är att uppmuntra bra luftflöde och ventilation.
Dessa bakterier kan ta sig många former. Öroninflammationer orsakas på olika sätt av svamp, bakterier eller parasiter. Parasiterna själva brukar inte göra stora skador, men de bär bakterier och virus som förs vidare när de äter. Öronskabb svarar för cirka 10% av fallen.
I sällsynta fall kan orsaken vara resultatet av s.k. autoimmunt fungerande nervsystem. Med dåliga avelsprogram med alltför närbesläktade individer ökar risken kraftigt. Endokrina (hormon)obalanser kan uppstå och allergier är troliga.
Ibland är orsaken helt enkelt överaktiva talgkörtlar. Exsudat (överblivet material) täpper till porerna och kan leda till inflammation.
Bortsett från den enkla skötseln som beskrivs ovan kan bara en veterinär avgöra om allvarligare behandlingar behövs. Cytologi (provvätskeundersökning i mikroskop) kan identifiera bakterier, jäst, parasiter och annat för smått att se med blotta ögat.
Många hundar använder sina klor och tassar när de krafsar vid klåda. De skrapar sina huvuden över mattor eller gräs. Att hindra sådant beteende är praktiskt taget omöjligt. Men blir det alltför regelbundet bör du undersöka öronen för eventuella problem. Beroende på vad som fastnat i deras naglar eller plockats upp från marken, kan hunden själv vara orsaken till problemen, då han försökt behandla sig själv. Marken innehåller ofta skadliga bakterier.
Regelbunden rengöring med ättika eller speciell rengöringslösning kommer att eliminera de flesta problem innan de uppstår. Trimning av hår vid öronbasen är bra och förebyggande, förutsatt att du inte klipper för nära huden och orsakar inåtväxta hårstrån. Räcker inte hundskötseln ska du söka upp din lokala veterinär.